Loke Nyberg - Andas
Blunda Miranda. Var inte rädd.
Jag är din räddande prins.
Jag ska försvara dig här vid din bädd
mot allt ont och allt mörkt du kan tänka dig finns.
Blunda Miranda. Blunda min vän.
Det finns inga monster därunder din säng.
Va sa du? Javisst kan jag titta igen.
Vad det nu ska ha för poäng.
Vad är det du pratar om? Vad då för demon?
Det där var bara grannens mobiltelefon.
Blunda Miranda, sov är du snäll.
Jag vakar här hos dig ikväll.
Ligg stilla Miranda! Ligg stilla en stund!
Vaddå? Nej, för fan! Ingen annan är här.
Snälla, försök slappna av en sekund.
Vi är ensamma här. Ja, jag svär!
Sluta att gråta! Men vad gråter du för?
Jag lovar att dörren och fönstret är låst.
Nej, ingen väntar på dig utanför!
Du hör bara stadsljud och blåst.
Vart går du? Varför ska du till din toalett?
Jaha, men då blir det din fjärde tablett.
Okej, men lämna dörren på glänt är du snäll.
Jag törs inte lämna dig ensam ikväll.
Öppna! Miranda! Öppna för satan!
Jag krossar din dörr ifall det är vad du vill.
Jag skiter väl i om det hörs ut på gatan.
Vaffan har du tagit dig till?
Du blöder ifrån ansiktet och ifrån din arm.
Lysrören skriker allting händer så fort.
Huden är kritvit men brinnande varm.
Miranda, vad fan har du gjort?
Håll käften! Jag ska inte, jag kan inte gå!
Visst älskar jag dig! Varför frågar du så?
Nu ser jag hur tårar och blod börjar blandas.
Andas! Miranda! Andas! Andas!
Nu blundar Miranda. Nu sover min vän.
Långt från demoner och fasor.
Kanske, kanhända, hon vaknar igen.
Men bredvid står prinsen i trasor.
Med en bortsprungen häst och en avbruten lans.
Miranda, vad kan jag ge dig för tröst?
Jag vet inte var jag ska hugga nånstans
när demonerna bor i ditt bröst.