.

Jag vill så himla mycket nu med mitt liv så de blir helt kaos.
Jag har tänkt mycket på att gifta sig, flytta, skaffa barn, utbildning, träffa folk, you name it!
Jag vill så mycket men de ända svaret jag får tillbaka är att jag är i för stor psykisk ohälsa.

Jag tror mera att de är de som göra att jag mår dårligt. Att jag inte får göra saker som jag vill.
Visst, jag har social fobi och har skit svårt att gå ut och träffa nya människor, men de är mer än välkomna hem till oss.

Jag såg en film idag som heter For Keeps.
Där hade jag mitt liv som jag ville ha de, fast på film.

De handlar om ett ungt par som är runt 17-18 år och där tjejen blir oplanerat gravida och då bestämmer de sig för att få famlijen de har skapat att funka. De gifter sig, skaffar jobb och flyttar till en sunkig lägenhet bara för att de inte har råd med något annat.
Resten utav filmen handlar om hur de kämpar med jobb och utbildningar, preics så som jag vill ha de, fast mera på familjedelen.
Jag vill vara en ung morsa och fru, har alltid velat de, men tydligen så kommer min psykiska ohälsa ivägen och min icke befintliga utbildning. Jag personligen tycker inte att de borde få vara ett hinder. Folk har ju kunnat göra dessa saker förrut med samma "problem".
Visst, jag fyller ju bara 20 år och har hela litet framför mig, men ändå så känner jag hur den biologiska klockan tickar fort.

De känns som om de inte finns något tid kvar till att vänta längre.


Ursäkta min nakna sanning, men nu vill jag bara skriva av mig.
Vill bara få ut allt som ligger och bubblar inom mig.