Tears in the lonely Dark

Hur klarar man av de?
Hur klarar man av att vara ensam när man bara vill ha någon nära eller runt sig?
Hur klarar man av att gå vidare i ens liv?

Jag känner mig så patetisk och är samtidigt förvånad över att jag fortfarande har så många tårar kvar att gråta för dig. De har ju gått lite över 3 månader, but still, så finns känslor kvar.

Snälla, tala om för mig, hur gjorde du för att kunna gå vidare?
Ja, jag vet att de kanske inte var enkelt, men ett tips, ett knep, något.

Får se hur länge jag orkar ha kvar dig på FB.
De börjar göra ont som fan nu igen och jag känner hur tårarna börjar brinna bakom mina ögonlock.

Ibland önskar jag att du bara kunde se förbi dina principer och se bortom de, men jag skulle ALDRIG be dig att göra de.

"I see your true colors
and that's why I love you..."

USCH! Nu vart de ett depp.inlägg igen, men jag kände att jag bara måste få ur mig lite, så snälla INGA morla predikningar tack.

It can´t rain all the time

We walked the narrow path,
beneath the smoking skies.
Sometimes you can barely tell the difference
between darkness and light.
Do you have faith
in what we believe?
The truest test is when we cannot,
when we cannot see.

I hear pounding feet in the,
in the streets below, and the,
and the women crying and the,
and the children know that there,
that there's something wrong,
and it's hard to belive that love will prevail.

Oh it won't rain all the time.
The sky won't fall forever.
And though the night seems long,
your tears won't fall forever.

Oh, when I'm lonely,
I lie awake at night
and I wish you were here.
I miss you.
Can you tell me
is there something more to belive in?
Or is this all there is?

In the pounding feet, in the,
In the streets below, and the,
And the window breaks and,
And a woman falls, there's,
There's something wrong, it's,
It's so hard to belive that love will prevail.

Oh it won't rain all the time.
The sky won't fall forever.
And though the night seems long,
your tears won't fall, your tears won't fall, your tears won't fall
forever.

Last night I had a dream.
You came into my room,
you took me into your arms.
Whispering and kissing me,
and telling me to still belive.
But then the emptiness of a burning sea against which we see
our darkest of sadness.

Until I felt safe and warm.
I fell asleep in your arms.
When I awoke I cried again for you were gone.
Oh, can you hear me?

It won't rain all the time.
The sky won't fall forever.
And though the night seems long,
your tears won't fall forever.
It won't rain all the time
The sky won't fall forever.
And though the night seems long,
your tears won't fall, your tears won't fall,
your tears won't fall
forever.

A Long Time Ago

Nu var de ett tag sen jag skrev här, men jag har inte vågat.
Jag har bara velat skriva ur mig saker men inte vågat eftersom jag vet att en viss person läser detta, men nu känner jag bara att jag vill skriva av mig.

De är min blogg och jag borde kunna få skriva vad jag vill i den.

Jag kan inte låta de gå en dag utan att jag tänker på M.
De vart inte precis bättre utav att veta att han pratade med min syster för 8 dagar sen på Facebook, då han frågade saker om mig och om jag träffade killar och så. 

Jag skulle vilja ge allt just nu bara för att få prata med han, om ännu mer bara få se han igen.
Varje gång jag läser hans blogg, ja, jag bryr mig fortfarande som fan om han och vill veta hur de går, så får jag hjärtklappning.

Jag tycker fortfarande om han som fan, men de är så jobbigt att leva i de förflutna hela tiden och sen hela tiden hoppas på att man får sitt "Fairytale Ending"

Men men, jag kan bara låta tiden avgöra hur de blir och hoppas på att de blir bra snart på något sätt iaf.
Jag är mega glad över att M har lyckats uppnå vissa utav hans drömmar. Är t.o.m. stolt.


På tal om hur de går annars, så har jag inte fått räffa en psykolog eller läkare ÄN på Psykiatrin, men jag har iaf fått en "kontakt person" inne på den Affektiva avd.
Var in till psykakuten för några veckor sen och de frågade om jag var Biopolär eller Borderline.
Så vi får se hur resultatet blir efter min nya utredning, som jag hoppas på blir snart.

RSS 2.0