.

Nu var de ett tag sen jag skrev här, men jag har inte vågat.
Jag har bara velat skriva ur mig saker men inte vågat eftersom jag vet att en viss person läser detta, men nu känner jag bara att jag vill skriva av mig.

De är min blogg och jag borde kunna få skriva vad jag vill i den.

Jag kan inte låta de gå en dag utan att jag tänker på M.
De vart inte precis bättre utav att veta att han pratade med min syster för 8 dagar sen på Facebook, då han frågade saker om mig och om jag träffade killar och så. 

Jag skulle vilja ge allt just nu bara för att få prata med han, om ännu mer bara få se han igen.
Varje gång jag läser hans blogg, ja, jag bryr mig fortfarande som fan om han och vill veta hur de går, så får jag hjärtklappning.

Jag tycker fortfarande om han som fan, men de är så jobbigt att leva i de förflutna hela tiden och sen hela tiden hoppas på att man får sitt "Fairytale Ending"

Men men, jag kan bara låta tiden avgöra hur de blir och hoppas på att de blir bra snart på något sätt iaf.
Jag är mega glad över att M har lyckats uppnå vissa utav hans drömmar. Är t.o.m. stolt.


På tal om hur de går annars, så har jag inte fått räffa en psykolog eller läkare ÄN på Psykiatrin, men jag har iaf fått en "kontakt person" inne på den Affektiva avd.
Var in till psykakuten för några veckor sen och de frågade om jag var Biopolär eller Borderline.
Så vi får se hur resultatet blir efter min nya utredning, som jag hoppas på blir snart.